starforlifechristine.blogg.se

 

Något jag kommit på som präglade vårt arbete var hänsyn till brandrisk och brandregler, i och med att vi skulle hålla många personer i en aula samtidigt. Lagar kring detta regleras bland annat i LSO - Lagen om skydd och olyckor. Där framgår det att ägare till byggnader har ansvar för att brandutrustning finns, och att man är skyldig att vidta de åtgärder som behövs för att hindra/begränsa skador vid eventuell brand. Innan varje konsert började var vi (skolan) därför tvungna att ha någon som gick upp på scenen och berättade hur alla ska bete sig vid brand och var utrymnningsvägar fanns etc. Kristy gjorde detta. Inte det roligaste sätter att föredra att inleda konserterna på, stämningen som byggs upp när man går in i en aula med musik i bakgrunden och en powerpoint med bilder från Star for lifes konserter förstörs ju lite då, men vi var helt enkelt tvungna att informera publiken om detta. För att verkligen garantera att skolan uppfyller sin plikt i enighet med lagen och informerar publiken så sa Kristy informationen 2 ggr, en gång på svenska och en gång på engelska. 

 

En annan sak var att vi behövde ta hänsyn till STIM. STIM står för Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå och är en organisation som förvaltar musikskapares ekonomiska rättigheter enligt upphovrättslagen, STIM ska helt enkelt bevaka musikskaparnas ekonomiska rättigheter i samband med att deras musik spelas offentligt, då dessa då har rätt till ekonomisk ersättning. I Star for lifes konserter användes en del utomstående musik, dvs musik från andra artister osv. På grund av detta så behövde en del av de pengar vi tjänat ihop till Star for life gå till en STIM-avgift. På så sätt ser STIM till så att kompositörerna till musikverken får ersättning, det är nämligen så att den som skapat ett musikverk har äganderätt till denna. 

Skulle vi inte betalat in pengar till STIM och på så sätt inte fått licens för att spela musik av olika kompositörer, skulle ett lagbrott ha begåtts då upphovsrättslagen inte skulle ha följts. Beroende på allvarlighetsgrad kan detta brott leda till både skadestånd, böter, fängelse. 

 

STIM-avgiften för Star for lifes räkning påminde såklart Star for life för oss om, även fast vi skötte själva konserterna så är det ju Star for life som spelar upp musiken och på så sätt har huvudansvaret. Det faktum att man behöver en STIM-licens för att få spela musik offentligt påverkade dock oss i projektgruppen också och vårt arbete. Exempelvis hade vi tänkt att spela musik i högtalare i entrén när man gick in i sammis. Detta kräver dock STIM-licens, då detta tillfälle enligt upphovsrättslagen skulle klassas som ett offentligt framförande. I och med vår begränsade budget kunde vi därför inte genomföra detta. Eftersom man spelar så mycket musik dagligen så är det lätt att glömma bort att man inte får spela andras musik hur som helst. Därmed inser man att det är viktigt att hålla isär det som är privat och det som gäller för företag - det är stor skillnad! 

Välj ut två utställare som inte har ett säljsyfte och två som har det. Kan ni identifiera vad de gör annorlunda? 

Det är stor skillnad på de utställarna som har säljsyfte och de som inte har det. Dom med säljsyfte "rycker tag" i en så fort man får ögonkontakt och inleder med en catchig fras och ett stort leende på läpparna - "Får jag stjäla en minut av din dyrbara tid?". Ett annat exempel är en kvinna från Blueberry som marknadsförde olika resor efter studenten och inledde med orden "visst vill du ha ett upplevelserikt år efter studenten?". Helt enkelt kan man inte säga nej utan att vara otrevlig, och man blir smått tvungen att följa med och lyssna på vad de har att säga, vare sig man vill eller inte. Utställarna som bara har informationsintresse har inget intresse av att locka dit folk, vill man prata med dom är det man själv som får ta initiativet. 

Vidare, i montrarna med informationssyfte är det man själv som driver samtalet. Man ställer frågor och dom svarar direkt, vilket leder till att man känner att man får väldigt individuell hjälp. Det är verkligen en själv som är i fokus. Hos de säljande är det annorlunda, monter-människorna driver samtalet och skulle säkert kunna stå och prata i timmar om dom fick det. Självklart får man ställa egna frågor och få svar på dom, men svaren är allt annat än korta och koncisa - dom vill ju hinna säga så mycket som möjligt, sälja in sin sak i så stor utsträckning som möjligt, på den tiden då man faktiskt står där. Exempelvis tog det 3 minuter för kvinnan från Blueberry att svara på vad det kostar att åka till Australien, bara för att hon pratade runt frågan så mycket och matade oss med massa annan information runt omkring. 

 

Av de säljande företagen, det vill säga de som letar “kunder” till sina utbildningar, försök att identifiera huvudingrediensen i deras säljstrategi, deras USP (unique selling point). 

Man märker att det hela tiden handlar om att skapa mervärde av deras produkt. Lunds Universitet är inte bara ett universitet - det är en livsstil! För att skilja sig från dom andra universiteten säljer dom därmed in en helt paket och trycker mycket på det grymma studentlivet och helt enkelt allt runt omkring skolan. Detta tycker jag var gemensamt för alla universitet - helt enkelt hur KUL det är att gå där - och det är det jag anser var deras USP. Dock blev det inte riktigt en USP när jag tänker efter, eftersom alla sålde in skoloran precis likadant. 

 

Montern: Hur är montrarna uppbyggda? Vad tycker du känneteckar en bra monter? Motivera ditt svar.

Generellt tyckte jag att de flesta montrar var väldigt simpla och lite tråkiga. Det var dock en monter som urskiljde sig från mängden, den tillhörde något teknikgymnasium och hade byggt upp gigantisk kreation som lyste i olika färger. Här kryllade det av människor hela tiden och därmed inser man verkligen hur mycket en kreativ monter kan vara till ens fördel. Å andra sidan tror jag också att det är farligt att "gå för långt", vilket jag är rädd för att det här teknikgymnasiet gjorde. När dom hade byggt upp något så "coolt" och som faktiskt inte hade så mycket att göra med det dom säljer, då går till och med jag som inte alls är intresserad av teknik eller deras skola fram och pratar med dom. Anledningen är att jag vill veta vad det är för något häftigt dom har i sin monter. När många gör likadant är därmed risken att dom missar sina verkliga kunder, kanske orkar dom som verkligen är intresserade inte gå dit när det är så mycket kö. När jag frågade om deras monter började dom också försöka sälja in sin skola på mig - vilket egentligen var slöseri med tid eftersom jag redan visste att jag inte alls var intresserad. 

Därmed tror jag det är extremt viktigt att trots att montern är kreativ så får inte fokus försvinna från det man säljer! Absolut bör man bjuda på något litet att äta alternativt ge ut broshyrer eller vad som helst, sånt lockar folk helt enkelt och får dom att lägga montern på minnet. Däremot får detta inte ta upp för stor del av monterns upplevelse, dDå kan man råka ut för det som jag beskrev över, helt enkelt att man missar eventuella kunder och istället får prata med folk som är intresserad av deras monter, men inte det de säljer. Vidare tycker jag att tydlighet är väldigt viktigt i en monter! Man ska förstå vad som säljs. När man är på en mässa och har otroligt många alternativ väljer man snabbt bort dom man tycker verka ointressanta - de man inte förstår vad dom handlar om faller därmed snabbt bort. 

 

 

Vilka lärdomar från dagens besök på mässan vill du ta med dig till när du själv ska ställa ut på UF-mässan?

Eftersom jag gör Star for life så ska jag ju inte ställa ut på UF-mässan, vilket jag faktiskt tycker är lite synd då jag gillar att sälja och tror det är väldigt kul att jobba med sin monter. Men om jag hade gjort det, så hade jag försökt tänka på att vara en mix av de säljande montrarna respektive informerande montrarna som jag pratat om nu. Precis som de objektiva utställarna gjorde så vill man som besökare ha tydliga svar och få kunden att känna sig speciell och individuellt behandlad. Att höra ett skämt från en tillgjord säljare som man förstår har dragits hundra gånger tidigare under dagen är inte särskilt lockande. Däremot tror jag att entuisiasm är otroligt viktigt och det hade verkligen människorna som försökte sälja in sina produkter! 
Altlså tror jag alltså att man ska vara personlig och sälja in sin idé indirekt. Låta kunden styra konversationen så man känner sig speciell och inte bara som en i mängden. Få kunden att känna sig viktig men hela tiden sälja indirekt!! 

 

 

Dock så känner jag redan nu, bara en vecka efter konserterna, att det här goda gruppklimatet börjar att försvinna. Vi har ju alltid haft konsertdagen som mål men egentligen innebär det ju inte alls slutet på vår entreprenörskapskurs. Nu ska vi ju skriva affärsplanen som är även den är en viktig del av bedömningen, och på ett sätt kommer vi nu in i en ny fas i vårt arbete. Tidigare har det i princip bara varit praktiskt arbete men nu kommer vi alla behöva nyttja andra färdigheter för att skriva affärsplanen. Återigen blir vi alltså som nya för varandra, vilket återigen kan öppna upp för konflikter. Dock tror jag att den nya bedömingen av allas roller i det här momentet kommer gå betydligt smidigare än när vi började med Star for life-projektet. Nu har vi arbetat ihop så pass länge och intensivt och även fast det inte har varit under exakt samma förutsättningar, så bör alla i alla fall känna sig bekväma i gruppen och veta hur alla fungerar som människor och i samarbetssammanhang. 

I och med att vi har jobbat med Star for life har vi ju faktiskt inte varit ett företag i praktiken, men att sköta biljettförsäljningen har ändå givit mig större förståele för vad man bör tänka på när man startar ett företag och jag kommer nu att ta upp några av sakerna. 

 

Först och främst måste man ju ha en idé, men när man har denna idé måste man checka av marknaden och kontrollera att det finns en marknad och ett behov. Man måste även titta upp om man har eventuella konkurrenter och isåfall vad man själv kan ha för konkurrensfördel gentemot dessa. 

 

Sedan tror jag att en av de vikitgaste aspekterna man måste titta på är ekonomin. För hur roligt man tycker något är och hur bra affärsidén än är, så är det i princip omöjligt att komma någonstans utan en ekonomisk plan. 

 

När man startar ett företag krävs det ju ofta pengar så att beräkna företagets kapitalbehov känns väldigt relevant. Kapitalebehovet varierar ju helt beroende på vad för företag man har, men i nästan alla fall kommer man i alla fall ha ett kapitalbehov, då man troligtvis måste investera i nödvändiga saker för att ens kunna driva verksameten (lokal/reklam/maskiner etc). Dock är det nödvändigt att försöka hålla ner kostnaderna så mycket som möjligt, exempelvis kan man ofta välja mellan att köpa eller hyra vissa saker, och då får man helt enkelt beräkna vad som blir mest lönsamt för just sin situation.

 

Målet är ju att intäkterna ska täcka alla dessa kostnader senare, men somsagt så hamnar man troligtvis på ett underskott vid företagsstarten och därför behöver man tänka på hur detta ska finansieras. Antingen kanske man har eget kapital man kan använda, annars kanske man kan hitta investerare som är villiga att investera riskkapital i ens idé eller så kanske man tar ett lån. I vissa fall finns det även möjlighet att söka bidrag för ny företagsverksamhet genom exempelvis Arbetsförmedlningen. 

 

För att öka chansen att få ta ett lån/hitta investerare är det en god idé att göra en affärsplan. Affärsplanens funktion är ju inte bara att beskriva företagets verksamhet, utan fungerar även som ett sätt att kommunicera med viktiga intressenter och visa dem att företaget är värt att satsa på eller kanske samarbeta med. En avgörande aspekt för att någon ska vilja investera i företaget eller låna ut pengar, är att företaget visar att affärsidén är lönsam. Därmed är det viktigt att ha gjort en resultat- och likviditetsbudget för att skapa förståelse för hur  företaget kommer gå ekonomiskt. Å andra sidan är detta bara spekulationer, man kan aldrig veta hur lönsamt ett företag kommer bli i förhand, men ju mer saker man har som stärker ens budgetering (så som undersökningar, statistik, jämförelser med andra företag i liknande bransch, hänsyn till konjunkturer etc) - desto trovärdigare framstår ens budgetering! 

 

Något annat väldigt viktigt är hur man marknadsför sin idé, det räcker nämligen inte bara att affärsidén är bra, folk måste också veta om den! I Star for life-projektet hade vi knappt några pengar alls att lägga på marknadsföring, vi köpte posters för 500 kr men annars ingenting. Idag är ju många kanaler för att nå fram till sina kunder dock gratis (facebook, instagram etc), men något väldigt effektivt och gratis är även att man tänker på sig själv som marknadsföring. Något jag kan säga med erfarenheter från Star for life-projektet är att man ska ha "säljandan" i bakhuvudet hela tiden. Det räcker inte bara att marknadsföra sin idé under "jobb-timmar", utan man måste se allt som säljtillfällen! På släktmiddagar, bröllopsfester, på tunnelbanan... Sin nästa kund kan finnas precis var som helst! 

 

Något man kan göra för att förenkla processen är också att fundera över sin egen kompetens. Ofta är man inte världsbäst på allt, och därför är det bättre att fokusera på det man kan bäst och sen försöka hitta andra som kan hjälpa en med resten. Är man fler som startar företaget skiljer sig kompetensen förhoppningsvis åt och man kan dela upp arbetet. Är man själv kanske man har en vän som är villig att hjälpa till med exempelvis bokföringen eller att starta en hemsida. Däremot kan det bli dyrt om man måste ta allt för mycket hjälp utifrån, så därför är det ändå viktigt att se till att man har grundkunskaperna som krävs!

 

Slutligen ska jag nämna en aspekt som kan låta väldigt klyschig men som är väldigt sann - det är viktigt att man tycker det är kul att starta och jobba med sitt företag! Att vara entreprenör innebär inte något klassiskt 9-5 jobb, utan företaget kommer finnas i baktanken hela tiden och man har alltid ett stort ansvar. Å andra sidan kan man själv styra när (och ofta varifrån) man vill jobba, vilket många kan föredra. Hur som helst så kommer företaget bli en stor del av ens vardag och det kommer uppstå motgångar. Tycker man då inte att det man gör är kul kan det bli svårt att hitta tillräckligt med inspiration och drivkraft för att inte g upp utan fortsätta kämpa. Om man verkligen gillar det man gör kommer man säkert inte ens märka att man kanske måste jobba mer än sina vänner!

De sista biljetterna har sålt som smör och nu är varenda stol i hera aulan upptagen under båda konserterna. Det känns så bra! Däremot har det känts jobbigt att behöva neka folk till biljettköp och behöva säga att biljetterna är helt slut. Om jag ska vara ärlig så är det inte bara för att dom inte ska kunna gå, utan även för att vi "missar" pengar som vi hade kunnat tjäna in. Jag inser verkligen hur lätt det är att bli girig när man har något med hög efterfrågan. Under hela projektet har vi verkligen fokuserat på att kundens upplevelse och bemötande ska vara så bra, proffsigt och seriöst som möjligt. När vi  dock insåg att vi hade möjligheten att sälja varenda plats struntade vi i att det blir sämre för kunden (trångt i aulan, och platserna längst ut på kanterna på de främsta raderna är inte särskilt bra). Självklart är vi fortfarande måna om våra kunder och kommer kämpa för att de ska få en så bra upplevelse som möjligt på konsertdagen, men nu blir det istället så att vi anpassar kunderna efter situationen och inte tvärtom. I vårt fall går ju alla pengar till välgörenhet så jag tycker girigheten kan anses acceptabel - vi vill ju bara kunna bidra med så mycket pengar som möjligt till Star for life. Samtidigt tror jag detta alltid är något att ha i baktanke när man driver företag/projekt, man får aldrig glömma kunden, ligger fokuset bara på att maximera intäkterna kan detta slå tillbaka på en och ge motsatt effekt i ett mer långsiktigt perspektiv.

 

Den här veckan har vi behövt lägga mycket fokus på praktiska saker inför konsertdagen som beställning av mat, tidsplanering osv. Vi har också pratat i aulan för 7orna, 8orna och 9orna för att peppa dom till deras Operation dagsverke som ägde rum idag, suttit i entrén och delat ut biljetter så det går smidigare på konsertdagen. Dessutom har vi gjort konsertprogram med fakta om Star for life, vårt projekt och sedan en sida med tack till våra sponsorer.

 

Veckans problem har varit att Star for life själva klantat till det rejält. För två dagar sedan, alltså tre dagar innan konserten, får vi ett mail av Star for life som säger att dom ska ha 10 biljetter till konsert 1 i kronprinsessans fonds namn och 20 biljetter till konsert 2 i Skandias namn. Tydligen har dessa två företag skänkt en stor summa till Star for life och har därmed köpt biljetter till varje konsert som Star for life har under hösten. DOCK, så hade Star for life glömt att meddela oss detta! Så när vi får dessa mail så är båda konserterna i princip slutsålda. Det har varit mycket diskussioner fram och tillbaka och exakt hur vi ska göra med dessa människor (det finns ju inte tillräckligt många platser) imorgon och som det ser ut nu kommer vi att hänvisa dem upp till balkongen. Sikten är något sämre där men det är samtidigt den enda lösningen vi har i dagsläget. Vi vill ju egentligen inte "straffa" människorna från Skandia och Kronprinsessans fond som kommer, misstaget ligger hos Star for life som inte meddelat oss, men samtidigt har vi inget annat val just nu. Det som känns bra är att Star for life sa att anledningen till att de inte hörde av sig tidigare var för att de aldrig trodde att vi skulle sälja slut alla biljetter - men det gjorde vi! Hela den här händelsen var helt utom vår kontroll, vi hade aldrig kunnat förutspå att det skulle hända så det jag tar med mig från detta är att hur strukturerad och förberedd man än känner sig kan det alltid dyka upp problem. Då gäller det bara att inte få panik och bli irriterad (vilket vi blev i början), utan bara att göra det bästa av situationen.

 

Imorgon är det konsertdags! Vi ska vara på plats i skolan 10 och vara där hela långa dagen. Jag är lite nervös för hur det ska gå med alla människor i aulan, varenda stol kommer behöva användas och jag tror att det kommer bli ett mindre kaos. Men samtidigt är jag hur taggad som helst på att göra ett strålande jobb och äntligen få uppleva det vi kämpat mot - konserterna!

 

Vi har gjort en preliminär budget. Eftersom sammis dagsverk var idag vet vi inte hur mycket pengar vi får därifrån än. Som det ser ut nu har vi ett resultat på ungefär 113 000, men för säkerhetsskull kommer vi nog ge dom en check på 110 000 kr på scenen, och så kommer vi föra över resten tillsammans med sammis dagsverk senare, för säkerhetsskull. Målet var ju 100 000 så det är ändå hur bra som helst att vi kan överskrida det!

Igår upptäckte vi plötsligt denna notis i "Mitt-i-Danderyd"-tidningen! Det känns ju väldigt kul att vi faktiskt lyckades nå fram till tidningen som jag skrev om i förra inlägget. Dock blev ju reportaget vi hoppades på inte mer än en liten notis och det är det nästan lite komiskt då stor del av informationen som nämns är inkorrekt (inte elever från alla Viktor Rydbergs skolor utan från två, konserten hålls inte i gymnasiet utan i sammis...). Jag tycker inte vi har varit otydliga gällande denna information på något sätt utan skickat utförliga mail och haft telefonkontakt om allt som har med projektet att göra. Så hur alla dessa informationsfel kunde uppkomma kan jag inte riktigt svara på. 

 

Samtidigt tycker jag inte att det är hela världen, det är åtminstone bättre än ingenting och jag är nöjd att vi ens lyckades komma med i tidningen. Och som man brukar säga: all publicitet är bra publicitet! Kanske inte bokstavligt, men jag tror verkligen det kan vara gynnande att någon annan, en oberoende part, skriver om oss - så att det inte bara är vi själva som gör reklam om konserterna. Att vi i projektgruppen pratar bra om konserterna är ju självklart, det skulle vi göra vad vi än tyckte, men när en opartisk källa gör det kan det öka intresset hos vår målgrupp då det styrker våra ord!!

Och trots att det inte står något om hur man köper biljetter eller liknande, är det bra att projektet bara uppmärksammas så folk lägger det på minnet. Det tror jag nämligen är en sak som kan förenkla försäljning. Ett problem vi ofta stött på när vi försökt sälja är att folk helt enkelt inte vet vad Star for life är för något och ofta har man inte mer än några sekunder på sig att sälja in sin produkt hos den eventuella köparen. Säger man "Röda Korset" vet alla direkt vad det är och hur bra det är osv, att säga "Star for life" ger inte samma effekt (även fast det borde) eftersom det inte är tillräckligt känt. All publicitet vi kan få tror jag alltså är bra för oss i detta syfte! 

 

 

Vi har ju alltid tänkt att vi ska sälja 500 biljetter eftersom det var så många Star for life gav oss, 250 till vardera konsert (blir 100000 kr vilket är lägsta målet). Den här veckan insåg vi dock att aulan har kapacitet för betydligt fler, ca 280, och därför bestämde vi oss för att öka försäljningen ytterligare i och med det stora trycket särskilt på konserten klockan 16. Oron/irritationen jag nämnde i det tidigare inlägget om att vi blev tvungna att neka personer som bara kunde 16konserten är alltså inte så stor längre. NU är dock konserten till klockan 16 helt slutsåld, men samtidigt har jag insett att det här är väldigt bra information att utnyttja och kan användas som argument till att folk ska köpa biljetter till den andra konserten. Att en konsert faktiskt är  s l u t s å l d  ökar hela evengemangets attraktivitet avsevärt! Ett stort intresse gör att man lättare antar att konserterna faktiskt är sevärda, dessutom ökar även stressen för att biljetterna inte ska ta slut till andra konserten också. 

 

Vi pratade även med vaktmästarn angående brandrisken och säkerhetsaspekten i och med att vi kommer vara så många i aulan samtidigt.

 

Vi har även fått kontakt med Danderydstidningen igen. Vi hade det tidigare men sen rann det spåret ut lite i sanden, men nu är det på g igen! Drömmen vore ju om dom kunde komma till skolan och göra ett reportage om hela det här projektet. Vi skickade ett informationsmail till vår kontaktperson och jag hade i uppgift att ringa upp henne idag bara som en trevlig gest och kolla om hon fått vårt mail osv. Hon lät väldigt positiv men måste kolla med Kulturavdelningen innan hon kan ge ett säkert svar. Tidningen kan inte göra ett reportage som bara rör en mindre grupp så det som jag tror är viktigt här är att man tänker på hur man uttrycker sig. Med lite positiva tankar  kan faktiskt säga att nästan hela Danderyd är involverat i det här! Vår projektgrupp, både gymnasiets och högstadiets körverksamhet, hela skolan har hjälpt till att samla in pengar via dagsverke, privatpersoner och företag från hela Danderyd kommer titta på föreställningarna! Sedan har vi ju hela Star for lifes organisation och de barn som kommer få hjälp i Afrika. Så det gäller att alltid framföra sanningen från det positivaste perspektivet man kan tänka sig. Att ljuga är fel, och att säga att nästan hela Danderyd är involverat i projektet kanske är att ta i. Men samtidigt, om man ser på det sätt som jag beskrev över, har vi ju faktiskt underlag till vad vi menar. 

 

 

En lärdom jag har fått den här veckan är vikten av att vara flexibel som säljare. På våra informationspapper om konserten/organisationen/betalning står det att om man köper minst 20 biljetter i ett företags namn så får man en del i programhäftet att göra reklam på. Men förra veckan när jag och Alex var nere på torget och inne i den lilla klädaffären Marga Ståhl insåg jag att hon, trots stort intresse, aldrig skulle köpa 20 biljetter. Butiken var alldeles för liten. Hon pratade istället om att köpa 3-4 biljetter, till hennes familj, men var verkligen intresserad. Så då såg jag chansen i att kunna sälja lite fler biljetter och sa att företaget kunde få möjlighet att marknadsföra företaget ändå, men i mindre utsträckning, om hon köpte 8 biljetter. Hon sa att hon skulle tänka på det för hon inte riktigt vilka 8 det skulle vara isåfall. Dagen efter ringde hon dock och sa att hon tog 8 biljetter ändå! 

 

Hade vi inte varit flexibla i det här tillfället så hade vi bara sålt hälften så många biljetter som vi faktiskt gjorde! Detta är därmed en viktig lärdom jag tar med mig, man kan inte ha allt satt i sten utan ibland får man anpassa sig lite till situationen. 

 

Det har dock generellt varit relativt svårt för oss att hitta företag som vill sponsra/köpa ett större antal biljetter och tyvärr har vi inte riktigt lyckats nå ut så bra till företag som jag hade hoppats. 2 företag har vardera donerat 8000 kr men jag hade ändå hoppats att vi skulle hittat fler än två vid den här tiden som velat bidra (även fast det inte behövt vara med så mkt som 8000). Det är inte som att vi inte har försökt, vi har varit omkring överallt! Torget, mörby centrum, ålderdomshem osv... 

 

Dom flesta företag säger nej ganska direkt när vi börjar prata med dom. Då känns det lätt som ett "slap in the face" och man vill bara gå därifrån. Vad jag dock har lärt mig mer och mer från dag 1 under detta projekts gång är att INTE låta sig känna så - är man en bra säljare klarar man av att fortsätta sälja sin produkt till samma kund ändå! Dock är det ingen idé att fortsätta på exakt samma sätt, utan då gäller det att vara flexibel och byta spår. Vad jag ser det som så har vi 3 spår för att locka företagen att bli våra kunder - välgörenhetsaspekten, reklamaspekten och konsertaspekten. Exempelvis, vissa säger att dom redan skänker pengar till annan välgörenhet och är nöjda med det- då kan man istället trycka på den grymma konserten och det häftiga föreställningen som dom kommer få uppleva. Tvärtom - någon kanske säger nej direkt på grund av att dom hatar afrikansk musik och dans, men då lägger man kanske istället fokus på vilket ypperligt tillfälle och bra sätt det här är för företaget att marknadsföra sig! Man måste alltså hitta vad företaget är ute efter, och därför kan det vara bra att göra lite research om företaget innan man besöker dom. Dock handlar det också mycket om vad för slags person man får prata med och dennes intressen. Alltså är det rätt svårt att förutse vilket spår som är rätt för just ett visst företag, men när man väl har hittat rätt märker man det. Man får dock inte heller bli för "på" för att riskera att otrevligheter uppstår, utan man måste försöka hitta balansen mellan att ligga på och acceptera ett nej.

 

En annan sak jag har insett är också att det kan vara bra att, om man får ett nej, fråga varför personen inte är intresserad. Kanske är personen bara stressad och man kan komma tillbaka tidigare, alternativt ta med sig som lärdom till nästa kund. 

 

Men somsagt, allt detta har varit en lärdom för mig PÅ VÄGEN. Så att vi inte nått ut till så många företag tror jag i grund och botten har och göra med den korta tiden vi har haft på oss, för det är inte nu mot slutet som vi faktiskt inser vad som faktiskt kan vara bra att tänka på när vi försöker vända oss till företag. Ingen av oss har någon större erfarenhet av att sälja till företag sedan tidigare och därför befinner vi oss alla på ett relativt okänt område. Att sälja till föräldrarna är en helt annan sak och mycket enklare, antagligen just för att vi exakt vet vilket "spår" vi kan köra på där för att locka dom i största grad. Våra föräldrar är vi ju i kontakt med och argumenterar med ständigt. 

På onsdag har vi dock fått möjlighet att presentera projektet på Rotarys frukostmöte på Villa Pauli. Nina och Jonas ska dit och i och med vår mycket större erfarenhet nu hoppas jag att det går bra! Sue har även fixat så vi ska få presentera på Ingjngörförbundet på fredag, Alex och Jonas kommer göra det. Det är tur att vi har olika scheman allihopa för då är det alltid minst två som kan gå på dessa olika möten under skoltid!  

Jag vill dock poängtera att jag förstår att hur bra säljare man är så är det långt ifrån alla som tackar ja till erbjudandet! Det är ett evigt letande efter kunder och man får kanske lägga ner flera dagar för att hitta EN som faktiskt köper det som säljs. De donationer vi faktiskt har fått är vi väldigt glada för!!!

Vi befinner oss nu i den mest hektiska tiden av projektet! Biljettförsäljningen flyter på bra och vi har sålt 400/500 biljetter! Dock är försäljningen relativt "ojämn", konsert 1 är helt slutsåld och till konsert 2 har vi ungefär 100 biljetter kvar att sälja. Intresset är ständigt mycket större till konsert 1 och många har vi därmed behövt avvisa till biljettköp helt, då dom inte har kunnat komma till konsert 2. Den här situationen beror ju på konserttiderna (16 och 19). En konsert av detta slag klockan 19 är inte det ultimata då det stör andra middags- och kvällsplaner som man ofta har. Enligt mig hade det därför varit bättre om konserterna var vid kanske 14 och 17, men det finns säkert någon anledning som jag inte vet om. 

 

Men jag känner mig ändå väldigt positiv till försäljningen just nu och för en gångs skull inte stressad, jag känner på mig att vi kommer klara det här och nå vårt mål! Speciellt med vår donation på 8000 kr från Svensk petroleum och pengarna som samlas in genom operation dagsverke. I och med den här vetskapen tror jag projektet kommer kännas betydligt roligare än vad det hittils har gjort, stressen om att vi inte ska lyckas är inte längre där och vi kan istället köra på allt vi kan och försöka överskrida vårt mål så mycket som möjligt! 

 

Vi har även insett det som jag befarade tidigare, att det kommer bli väldigt kaos på konsertdagen om alla ska få sina biljetter då och vi ska prica av dem på en lista. Därför kommer vi på tisdag och även nästa tisdag stå i sammis och dela ut köpta biljetter. På så sätt kommer antagligen större del av våra kunder att få biljetterna! För dom som inte hämtar biljetterna här kommer biljetterna att gå att hämta ut från och med cirka 40 minuter innan konserten börjar. 

 

 

 

 

 

Vi diskuterade lite hur vi ska göra på själva konsertdagen. Vi är alla väldigt måna om att konsertdagen blir lyckad och att allt omkring upplevs proffsigt. Något vi kom på var att vanligtvis brukar det ske någon form av försäljning av dryck och snacks i och med konserter, och jag tycker det här skulle vara väldigt roligt om vi fullföljde.. Att vi ska sköta inköp osv själva känns lite krångligt, speciellt med tanke på att vi har så mycket annat att fixa den dagen. Därför tror jag det blir lättare att vi tar in någon extern som sköter denna försäljning och ett exempel jag tänker på är Pavven. De för redan en verksamhet på skolan och skulle nog gladeligen sköta försäljningen - det är ju ett utmärkt tillfälle för dom att marknadsföra sig. I utbyte skulle vi få en del av vinsten och dessa pengar lägger vi in på kontot som ska till Star for life! Vi ska prata med Pavven om detta! 

 

Sofia la även fram ett annat förslag som alternativ. Hon är ordförande i en kommitte i skolan som heter Smoothie for change, där smoothies säljs för att skänka pengar till välgörenhetsorganisationen School2school som stödjer barn i Kambodja. Å ena sidan passar det ju väldigt bra in i och med välgörenhetstemat osv. Och om de köper ett par biljetter i utbyte så är ju det super för oss och konserterna! Dock kanske denna idé riskerar att fokus försvinner från Star4life, vilket inte känns så jättebra då det är faktiskt deras och de sydafrikanska ungdomarnas dag att visa upp sig osv... Och kanske uppstår förvirring med massa olika organisationer hos kunden... 

 

Nu tänkte jag göra ytterligare en avstämning i hur vår grupprocess fungerar. Just nu befinner vi oss i ett ganska tungt läge, vi har kämpat på väldigt mycket men biljettförsäljningen går ändå trögt. Allt som allt tycker jag vi fungerar väldigt bra som grupp, men det faktum att alla är väldigt stressade är självklart något som speglas av på gruppklimatet och även fast vi inte haft någon enorm konflikt uppstår mindre stridigheter i princip hela tiden. Oenigheterna rör inte riktigt hur vi ska gå tillväga med saker, utan handlar mer om vem som ska ta på sig vilka uppgifter och att folk inte alltid gjort det dom lovat. Att dessa små bråk uppstår skulle jag dock inte kalla tecken på att vår grupp "backar" i utvecklingen, snarare tvärtom. Det är naturligt att alla tycker olika, om det inte uppstår några som helst konflikter tyder mer på likgiltighet och rädsla än ett perfekt gruppsamarbete. 

 

Så jag tycker det är bra att alla står upp för sina åsikter och skapar lite diskussion i gruppen, det är ju på så sätt man kommer fram till den bästa lösningen, genom att väga olika alternativ mot varandra. Något som dessutom är bra när det kommer till konflikt-lösningen i just vår grupp är det faktum att vår grupp, som tidigare nämnt, inte är från samma kompisgäng som i princip alla andra entreprenörskapsgrupper är. Det som är lätt när man jobbar med sina närmsta kompisar är nämligen att man vid en konflikt drar upp andra saker som inte har någon som helst betydelse för konflikten och arbetet egentligen, fokuset kan fastna på saker som har hänt tidigare vid en helt annan situation och man börjar hacka på varandra istället för att försöka lösa problemet. Det här är inget som händer i vår grupp, vi har inte så mycket erfarenhet tillsammans och därför läggs fokuset direkt på att lösa just det problemet som är relevant. Samtidigt, som jag skrev så anser jag att ett av våra större problem är att alla inte hela tiden håller vad dom lovat, och i just denna situation kan jag faktiskt se en fördel i att gruppet bestått av människor som alla umgås mycket på fritiden. Jag tycker nämligen det är lättare att sätta press på gruppkamraterna om man känner dom bättre!

 

 

 

Den här veckan fick vi en idé som vi inte har tänkt på tidigare: att sälja biljetter irl! Som tidigare nämnt har det varit mycket krångel tekniska krångel med mailen, dessutom är betalningsprocessen relativt krånglig för både oss och kunden i och med att den sker via mail och separat bankgiro. Även fast vi försökt göra betalningen så smidig som möjligt innehåller den rätt många steg där kunden både måste betala oss om hur många biljetter de vill ha och till vilken konsert och samtidigt sätta in pengar på kontot. Många glömmer betala så då måste vi skicka ut påminnelser osv osv... Att sälja biljetterna direkt i handen skulle alltså underlätta många av dessa steg. Under onsdagen hade VRG Meet the teacher och (självklart) var vi där och promotade oss och hade då även en försäljning. Många var upptagna med att prata med lärare och det var därför inte ett ultimat säljtillfälle men vi lyckades iaf sälja 20 biljetter på plats och fick betydligt fler att påminnas om Star for life och lägga namnet på minnet. Vi använde oss av funktionen iZettle, som gör att man kan betala med kort via mobilen! 

 

Å ena sidan känns det synd att vi inte kommit på detta tidigare. Det hade varit väldigt smart att föra direkt försäljning när vi exempelvis varit på föräldramöten för årskurs 7 och 8 i Sammis. Å andra sidan hade vi inte kunnat ha tillgång till iZettle tidigare, och om vi bara hade haft kontantförsäljning tror jag inte att så många biljetter hade blivit sålda på plats ändå. Det är sällan folk som bär runt på så mycket kontanter, så en kortmaskin känns väsentlig för att denna idé ska bli bra i praktiken.

 

Vad mer? Vi har varit rätt aktiva och gått runt i butiker på torget, satt upp posters, åkt runt till ålderdomshem osv... Det är ett ständigt jobb att hitta folk att köpa biljetter! Vi har sålt ungefär hälften av biljetterna halva tiden in i projektet.... Så vi ligger väl ok till, men jag är ändå väldigt stressad över huruvida vi ska lyckas eller inte, då det känns som att vi vid det här läget har pratat med alla som kan tänkas vara intresserade av att köpa biljetter. 

 

Något positivt är i alla fall att redovisningsfirman Canseko AB i Danderyd har köpt 20 biljetter vilket innebär att de får vara med i vårt programhäftet! Ingen av oss hade pratat med dom direkt men ägaren har barn i skolan och hade hört vår presentation under en av föräldrakvällarna på sammis. Här lyckades vi alltså göra ett bra intryck och locka ett företag, trots att vi inte visste om det. Detta tycker jag visar vikten av att aldrig döma ut någon som man pratar med, utan alltid vara trevlig och tänka säljande. Det minns jag också att Rasmus och Malcolm sa i deras presentation, man ska aldrig döma ut någon nu för den man minst anar kan bli den viktigaste kontakten i framtiden! 

Och att ha ett stort kontaktnät har jag verkligen märkt betyder så himla mycket när man jobbar med ett projekt som vårt.
Först och främst är det ju lättare att i vårt fall sälja biljetter till folk man känner. Dessa får man ju en ärlig chans att beskriva evenemanget för, det är inte lika viktigt att behöva fånga dennes intresse i de första meningarna för dom kommer lyssna ändå. Dessutom kan ofta dom man känner vilja vara snälla och köpa för den anledningen.

 Dessutom är det så att vi saknar både kapital, erfarenhet och ett ”känt namn” (vi är inte etablerade och välkänt på marknaden). Därmed är ett stort nätverk extra viktigt i en etableringsprocess av ett projekt, så ett effektivt sätt vi kan ta oss framåt på är genom andra människor som har åtminstone någon av dessa saker (kapital, erfarenhet, känt namn). Ju fler människor man känner – ju större chans är det att man kan få denna hjälp.

 Och även fast dom man själv känner kanske inte har något av detta, finns chansen att dessa personer i sin tur känner personer som har det och som skulle kunna vara väsentliga för oss att komma i kontakt med.

Jag personligen kan inte komma på någon jag känner som i större utsträckning skulle vara betydande för vårt projekt (förutom vänner som kan köpa några biljetter), men jag har försökt tänka på vilka vi känner som kanske har kontakter vi kan vara intresserade av, och kan tänka mig att Dan och även Kerstin Hallén är två alternativ för oss att prata med. De har båda jobbat med skolan länge och kan säkert ha flera namn som samarbetat med skolan sedan innan och även skulle kunna vara intresserade av vårt projekt och någon form av samarbete. 

Jag tror också att vi kan vidga våra vyer något utanför Danderyd också och få goda resultat, om vi bara prickar rätt. Sydafrikanska ambassaden känns som ett sådant exempel, det ligger på Söder men de har ändå en stark koppling till detta evangemang. Ett annat företag som kanske skulle vilja synas i ett sånt här evengemang kan jag också tänka mig är Northlander som anordnar VRG:s skidresa. Företaget kommer urspringligen från Göteborg. Många elever vill åka på den här skidresan men jag vet att många föräldrar är tveksamma, skulle Northlander synas som sponsor till det här evengemanget (där flera VRG:föräldrar kommer vara) skulle ju detta kunna ge föräldrarna en bra sida av företaget! 

Att vi, åtminstone inte jag, har något nätverk som känns direkt relevant i detta sammanhang, är ju självklart tidskrävande då vi måste försöka hitta detta nätverk/göra saker själv, samtidigt så tror jag att det även bidrar med en lärorik erfarenhet. Nu får vi nämligen lära oss att knyta kontakter på bästa sätt, och hur man behåller dessa långsiktigt, och vi kan även få en större insikt i marknaden. Så min slutsats av nätverkets betydelse i dagsläget är att man kan spara otroligt mycket tid, resurser och nå framgång snabbare om man känner rätt personer. Utan nätverk får man dock lära sig mycket att ta med sig inför framtiden! 

Vad har hänt den här veckan? 

Vi kom i kontakt med Svensk Petroleum och efter att Sofia och Jonas hållt en kortare presentation för dom har de bestämt sig för att donera 8000 kr!! Vi kom även på idén att kontakta den Sydafrikanska ambassaden, då vi ser möjlighet att ett intresse av biljettköp kan finnas där. I övrigt har biljettförsäljningen gått ganska trögt, och mest har vi stött på problem som försegat hela arbetsprocessen känns det som. 

 

Förutom problemet med mailen, så har jag insett att vi är så otroligt osjälvständiga i denna process. Vi får inte skicka ut mail till föräldrar utan att det går igenom skolledningen... Vi får inte heller ha egen tillgång till bankkontot dit inbetalningar från kunder kommer, utan vi måste gå genom Annika. Det här försvårar allt avsevärt, då vi hela tiden måste ha koll på vilka som har betalat för att kunna föra en konversation med kunden. Oddsen att Annika har tid att skriva ut kontoutdraget när vi kommer förbi är inte alltid jättestor, hon är ofta på lunch eller sitter i möte eller någon annanstans. Vi har försökt bestämma att hon ska skriva ut det 3 ggr i veckan: måndag, onsdag och fredag, men det här har inte riktigt funkat än. 

 

Dessutom har Kristy gått ut om information på Rydberget om Star 4 life. Vi uppskattar  v e r k l i g e n  hennes hjälp, problemet ligger i att Kristy aldrig informerade och frågade oss om detta, vilket leder till att de som läser om Star 4 life i vårt mail och de som läser om det på Rydberget får lite olik information om biljettköp osv, vilket gjorde det rörigt för oss. Fixat nu dock! 

 

Det jag vill säga är att jag känner att hela arbetet skulle gå så mycket bättre och effektivare om skolan gav oss lite mer förtroende. Jag förstår att skolan måste ha kontroll eftersom detta har med skolan att göra osv, men det känns ändå som att det borde kunna lösas bättre än nuläget. 

 

Samtidigt så antar/förstår jag att det är så här det ser ut i verkligheten när man jobbar i ett projekt. Det är många fler som har kontroll än en själv, och att styra allt själv och framförallt styra det NÄR man vill är omöjligt, man måste alltid kunna anpassa sig till andra. Ett beslut måste nästan alltid gå genom andra och det kan ta tid innan saker faktiskt händer. Så hur vi upplever det i Star4life-gruppen nu är säkert väldigt lärorikt, och inget som inte kommer hända igen. Dock är det bara så frustrerande nu när vi jobbar under tidspress och när man vid skolarbete är van att kunna styra allt som man vill. 

För två dagar sedan utformade och skickade vi iväg mailet till ca de 70 årskurs7-föräldrar som anmält sig intresserade från förra onsdagen. Vi försökte göra allt så tydligt som möjligt och beskrev betalningen i 1-2-3 steg - så att inget ska kännas jobbigt utan att det ska gå smidigt att betala. Vi lade in Star4lifes och VRGs logga, länkade till deras hemsida osv - så att mailet kändes trevligt. Vi såg även till så att mottagaren inte ser vilka som fler har fått mailet, det känns ju "bättre" att få ett personligt mail än ett "massmail". 

 

Igår uppstod dock ett STORT problem. Vi insåg att det var något fel på vår mailadress, den kunde inte ta emot mail. Försökte man skicka ett mail till den adressen fick man bara tillbaka ett felmeddelande. Detta innebar alltså att inga av våra eventuella kunder har kunnat maila oss om biljetter (detta gällde inte bara årskurs7föräldrarna, imorse lades även information om star4life upp på Rydberget). Detta upptäcktes på kvällen så inte förrän idag eftermiddag kom vi i kontakt med David Elfsberg som nu har löst problemet. Direkt skickade vi ut ett nytt mail där vi beskrev att vi tyvärr haft tekniska problem men att allt nu funkar som det ska. 

 

Jag blev väldigt stressad när vi insåg att mailen inte fungerade. Som tur var upptäckte vi det efter bara en dag!! Av detta har jag verkligen lärt mig att alltid kolla så att saker funkar innan. Att en mail vi har fått från skolan ska fungera känns ju rätt troligt, men i det här fallet var det inte så. Därför ska man alltid ta det säkra före det osäkra och vara 100 på att allt verkligen fungerar som det ska, så att man själv hittar misstagen innan kunderna behöver "utsättas" för dom.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu befinner vi oss i ett läge i vårt projekt där jag känner att vi har väldigt många lösa trådar. Eftersom vi jobbar med Star 4 life så kastades vi ju direkt in i projektet, och det som vi hela tiden fått höra från Sue från start är att vi på en gång måste SÄLJA BILJETTER och FÅ IN PENGAR på bankkontot. Är superviktigt! Detta har bidragit till att vi aldrig riktig tagit/haft tiden att planera vårt projekt grundligt. Från dag 1 har allt bara handlat om att sälja, inte lika mycket om HUR att sälja och HUR att gå till väga.... Som Henrik Müller-Hansen berättade under sin föreläsning idag så är det viktigt att man inte tar fuskvägar och hoppar över viktiga saker, utan att allt sker "minute by minute, hour by hour, day by day"... Detta känner jag lite att vi har "missat" i och med att vårt projekt drog igång så drastiskt. Vi har lite hoppat över grundarbetet och direkt hoppat till själva säljandet. För att lösa detta tror jag att vi är tvungna att ta oss tid den här veckan och verkligen gå igenom hela vårt projekt, punkt för punkt, så att alla är med på samma saker osv. Jag tror det här ökar chansen för ett lyckat projekt, annars finns chansen att vi exempelvis säger olika saker till kunder vilket skapar ett förvirrat intryck = sämre intryck = färre vill köpa biljetter. 

 

Det jag tycker vi måste gå igenom är först och främst exakt VAD vi vill förmedla med Star 4 life och dom här konserterna när vi marknadsför. Sen mer praktiska saker, exempelvis hur vi ska skriva ut Star4life:s posters (som vi äntligen fått skickade till oss) och hur vi ska använda oss av dom. Får vi sätta upp posters var vi vill till exempel? Vi måste utforma mailen som skickas ut till biljettköpare. Kolla om vi skulle kunna lägga upp info på Rydberget för att informera föräldrar... Titta ut företag som skulle kunna vara intressanta att kontakta, och fixa en kortare presentation till detta... Vi måste även prata med Elevkåren som kommer ha hand om pengarna som vi elever samlar in under Dagsverket, och försöka övertala dom att åtminstone skänka en del till vårt projekt och alltså Star 4 life...

 

 

 

 Nu har vi jobbat ihop i ungefär två veckor jag tänkte göra en liten avstämning angående hur vår grupprocess fungerar. Vi är ju en blandad grupp som först och främst inte alla kommer från samma kompisgäng. Dessutom går jag bara i samma klass som Sofia så de andra har jag aldrig arbetat med i skolarbeten förut. Än så länge har vi mest planerat och bestämt praktiska saker, men sen har vi ju även haft ett säljtillfälle då vi var på 7ornas föräldramöte i aulan. 

 

Först och främst kan jag säga att det finns mycket engegemang i gruppen och alla har många idéer.Vad jag dock också märker är att alla är väldigt snälla mot varandra och försiktiga med att inte råka trampa på någons tår. Samtidigt som det här kan verka bra för arbetsklimatet, så gör det också att beslutstaganden blir rätt oeffektiva. Det tar tid för oss att komma fram till något då alla vill vara alla till lags samtidigt som det i princip alltid är minst en person som inte håller med resten av gruppen. Ingen vill heller klanka ner på någon annans idé. Allt det här tror jag är en konsekvens av "blandningen" i vår grupp, man vet inte riktigt var man har varann och vill inte börja grupparbetet med att dom andra får en dålig bild av en. Jag hoppas dock att det här förändras snarast för jag blir galen på när enkla beslut tar timmar att komma fram till!! 

 

 

I onsdags kväll fick vi, efter kontakt med Pernilla Hemmingson, chansen att vara med och marknadsföra oss på årskurs 7 föräldramöte i aulan! Jag och Jonas höll en kort presentation där vi först berättade om organisationen och sen att dom skulle komma till VRG för en konsert. I samband med detta visade vi ca 1,5 minuter av ett youtube-klipp från när S4L hade konsert i Göteborg förra året. 

 

 

Valet av video kändes väldigt viktig och det tog ett tag innan vi bestämde oss för den över. I slutändan vägde vi denna video mot en video när man såg mer av S4L:s praktiska arbete i de afrikanska skolorna. Att vi tillslut bestämde oss för den över skulle jag dock säga var för att den andra videon mer öppnade upp för donationer, vilket vi också är mycket glada för, men helst vill vi ju att folk ska komma på konserterna. Den valda videon tycker jag därför är mer säljande, den maffiga musiken och dansande publiken fick verkligen publiken i aulan (som suttit och lyssnat på 1 timmes prat) vaknade verkligen till! Att Måns Zelmerlöw sa några ord i videon var också bara ett plus, skapar mer trovärdighet för att det här är en konsert värd att se!! Somsagt stoppade vi dock klippet efter 1,5 minuter, att visa upp alla lovord från privatpersonerna kändes "för" säljande... Det var bättre om alla fick skapa sin egen uppfattning!

 

Vi var mycket nöjda med hur kvällen gick och vi fick ihop nästan 60 mailadresser från folk som var intresserade och ville ha mer information om biljettköp. Att det gick så bra som det faktiskt gjorde tror jag till stor del beror på hur vi strukturerade upp allt. Först hade vi tänkt att, när vi var på scenen, visa en powerpoint-slide med vår mailadress ([email protected]), och säga åt alla intresserade att höra av sig till den mailadressen. Sen insåg vi dock att detta inte var så smart, folk ÄR lata och om något ska hända gäller det att ligga lite på och inte låta allt ansvar ligga i deras händer. Så vi ställde oss istället vid ett bord utanför aulan, dit alla kunde komma och ställa mer frågor och skriva upp sin mailadress! Alla fick skriva upp sig med penna och papper, vilket vi i efterhand märkte kanske var lite dumt då flera av mailadresserna var svåra att tyda. Nästa gång kanske det är bättre att ha med en dator eller nåt där man man skriva upp sig!

 

Nästa steg är att utforma ett mail med biljettinformation och betalning osv, som vi skickar ut. Återigen tror jag det är viktigt att tänka på att folk ÄR lata, därför gäller det att hålla informationen och betalningsinstruktioner kort och koncist, så det inte uppfattas som "jobbigt" att genomföra. Detta är ytterst viktigt då det är pengarna som i slutändan betyder något, hur många mailadresser vi än har på en lista!

 

 

 

Nu har vi äntligen kommit igång lite vilket känns väldigt skönt! Igår satt jag och läste på allt jag kunde om Star 4 life med målet att bli expert på organisationen och kunna den utan och innan. Detta känns extremt relevant för att kunna ge ett gott intryck när vi marknadsför konserterna. Ju mer jag läste på, desto mer insåg jag också vikten av att förmedla VAD Star 4 life faktiskt gör. Jag själv kände bara "wow" när jag fick en djupare inblick om S4Ls arbete och såg på youtubeklipp från konserterna och från skolorna i Afrika, och om vi kan lyckas förmedla samma "wow-känsla" till våra eventuella kunder, är jag säker på att det kommer förenkla biljettförsäljningen.

 

Vi har även behövt diskutera hur vi ska göra med själva hanteringen av biljetterrna. Det vi direkt sa hade varit det bästa hade varit om vi kunnat använda oss av någon funktion liknande ticnet. I diskussioner med Sue sa hon dock att detta kostar pengar, pengar som vi inte har just nu, och skolan har redan satt upp ett bankkonto osv. Star 4 life skickar också tydligen alltid pappersbiljetter till sina evengemang som dom gärna vill att man ska använda sig av. Med allt det här sagt ser det därför, tills vidare, ut som att köp av biljetter sker via email och ett bankkonto, men man får ingen biljett direkt. Vi skickar istället en bekräftelse på mail till kunden, och skriver samtidigt upp alla namn i ett excel-dokument där vi kan bocka av folk på konsretdagen och ge dem biljetter på plats... Jag är dock rädd för att det här kan skapa lite "kaos" på konsertdagen, speciellt om alla kommer samtidigt och det blir lång kö. Men detta känns inte prio 1 att fundera över på just nu, det tar vi när vi närmar oss den stora dagen!

Nu har Star4life-projektet dragit igång på riktigt och i onsdags samlades hela gruppen med Sue för att ha ett första möte. Vårt mål och huvudsakliga uppgift är att lyckas fylla aulan två gånger för två konserter, vilket innebär att ca 500 biljetter (för 200 kr styck) måste bli sålda. Främst till företag osv men även till privatpersoner. 

 

Ärligt talad blir jag lite stressad när jag tänker på hur många biljetter vi måste sälja. Min första tanke var därför att vi borde flytta konserterna bort från aulan till en större lokal i stan, exempelvis Maximteatern där VRGmusikalerna brukar hållas. Det känns betydligt lättare att attrahera företag att bjuda sina kunder till ett sådant här event i en känd lokal i Stockholm city än i en friskolas aula i Djursholm. Inte bara på grund av det geografiska läget, det skulle även framställa oss som mer seriösa och trovärdiga och ger automatiskt konserterna en "högre standard" sett utifrån. 

 

 

Nästa gång vi ses måste vi gå igenom hur allt faktiskt ska gå till, det praktiska.. Hur ska biljettförsäljningen och betalningen gå till? Hur ska vi presentera detta för företag? Hur ska vi komma i kontakt med alla privatpersoner? Vilka kanaler ska vi använda? osv...